Incoterms®-reglernas historia

För att skapa ekonomiskt välstånd efter första världskriget såg en grupp industri- och finansmän samt handelsmän en möjlighet att ta fram en branschstandard som skulle komma att kallas Incoterms®-reglerna.

Vad är Incoterms®-reglerna? 

Incoterms®-reglerna, som först publicerades av ICC år 1936, innehåller internationellt erkända definitioner och tolkningsregler för de vanligaste handelsvillkoren som används i avtal om försäljning av varor. 

Incoterms® har utvecklats och underhålls av experter och praktiker och har blivit standarden för fastställande av regler inom internationell handel. De erkänns av UNCITRAL som den globala standarden för tolkningen av de vanligaste villkoren inom utrikeshandeln. 

Hur har Incoterms®-reglerna utvecklats? 

  • 1923: ICC:s första utkast till handelsvillkor 

Efter att ICC grundades 1919 var ett av dess första initiativ att underlätta den internationella handeln. ICC satte sig för att kartlägga de handelsvillkor som användes av köpmännen genom en undersökning av sex vanligt förekommande villkor i 13 länder. Resultaten publicerades 1923 och visade på skillnader i tolkningen. 

  • 1928: Bildskärpan förbättrades 

För att undersöka avvikelserna genomfördes en andra studie, men denna gång med ett utökat urval av handelsvillkor som används i över 30 länder. 

  • 1936: Globala riktlinjer för handlare 

Den första versionen av Incoterms®-reglerna publicerades och innehöll villkoren FAS, FOB, C&F, CIF, Ex Ship och Ex Quay. 

  • 1953: Järnvägstransporternas framväxt 

På grund av andra världskriget återupptogs arbetet med att revidera Incoterms®-reglerna först 1953, då tre nya handelsvillkor för icke-sjötransport infördes: DCP (Delivered Costs Paid), FOR (Free on Rail) och FOT (Free on Truck). 

  • 1967: Felaktiga tolkningar rättade 

En tredje revidering inleddes, som syftade till att rätta till missuppfattningar av den tidigare versionen. Två handelsvillkor lades till för att reglera leverans vid gränsen (DAF) och leverans till bestämmelseorten (DDP). 

  • 1974: Framsteg inom flygtrafiken 

En annan version utfärdades till följd av den ökade användningen av flygtransporter och innehöll det nya begreppet FOB Airport (Free on Board Airport), vilket syftade till att undanröja förvirringen kring begreppet FOB (Free on Board) genom att tydligt ange vilket ”fartyg” som avses. 

  • 1980: Containertrafikens snabba tillväxt 

Den ökade användningen av containertransporter och nya dokumentationsrutiner gjorde att det blev nödvändigt med ytterligare en revidering, vilket ledde till införandet av handelsvillkoret FRC (Free Carrier…Named at Point), som avser gods som inte faktiskt tas emot vid fartygets sida utan vid en mottagningsplats på land, till exempel en containerterminal. 

  • 1990: En fullständig översyn 

En femte revidering utfärdades, vilken förenklade villkoret ”Free Carrier” genom att stryka reglerna för specifika transportsätt och i stället använda det generella villkoret FCA (Free Carrier…at Named Point). Övriga ändringar tog hänsyn till den ökade användningen av elektroniska meddelanden. 

  • 2000: Ändrade tullklareringskrav 

Avsnittet ”Licenser, tillstånd och formaliteter” i FAS och DEQ Incoterms®-reglerna har ändrats för att överensstämma med hur de flesta tullmyndigheter hanterar frågor som rör den registrerade exportören och importören. 

  • 2010: Reflektioner över dagens handelslandskap 

Incoterms® 2010 samordnade reglerna i D-familjen genom att ta bort DAF (Delivered at Frontier), DES (Delivered Ex Ship), DEQ (Delivered Ex Quay) och DDU (Delivered Duty Unpaid) samt lägga till DAT (Delivered at Terminal) och DAP (Delivered at Place). Andra ändringar innefattade en ökad skyldighet för köpare och säljare att samarbeta kring informationsutbyte samt ändringar för att tillgodose ”kedjeförsäljning”. 

Mer information om de viktigaste funktionerna i Incoterms® 2010 finns HÄR

  • 2020: Översyn 

För att hålla jämna steg med den ständigt föränderliga globala handelsmarknaden lanserades den senaste uppdateringen av handelsvillkoren i september 2019.   

Se upp för opålitliga källor 

Det finns en hel del vilseledande information om Incoterms på internet, och användarna bör vara medvetna om att det finns ofullständig, felaktig och inofficiell information.  

Om inte materialet kommer direkt från ICC eller ICC:s regionala kontor (så kallade nationella ICC-kommittéer) bör man inte lita på Incoterms®-material, eftersom det kan leda till avtalsfel och därmed tvister.